Lissie Lundberg
Akryl, akvarell och tusch
13 jan - 10 febr 2007
arr Härnösands Konsthall

Ett och Ett
Kanske lever vi här i tillvaron för att säga/teckna: hus, träd, människa, sten, väg, våg osv. Och säga/teckna det så som tinget aldrig någonsin i sitt innersta tänkte sig vara, - för att nu travestera Rainer Maria Rilkes berömda ord i hans Duinoelegier.

Vi människor bär på ett oförlöst förhållande till allt i denna värld. Ett helt konstnärskap kan bäras av en längtan att förlösa detta tillstånd, att skapa helhet av allt det splittrade. Varje ting måste då ges det samband som kan befriande förena människan med denna värld.

Varje barn, som får någotsånär frihet att uttrycka sig i ord och bild kommer att själv på ett liknande sätt att söka sig fram till de arketypiska tecknen för hus, träd, båt osv.

Huset, akryl

Lissie Lundberg, som nu ställer ut på Härnösands Konsthall, tycks vara en av de, som med barnets språkbilder, vill ge uttryck för något av detta det oförlösta. Enkla tecken för djupa grundstenar i människans tragiska dilemma kläs i till synes lättsam barnbildslek.

Ett och Ett formas, testas, upprepas och formas om i Lissie Lundbergs konstvärld, Ett träd, Ett hus, Ett berg osv. Trädet med det grönskande rotsystemet i jorden och den döda kronan mot himmeln är för mig en skrämmande bild av ett fruktansvärt tillstånd. Det lilla huset, ensamt på det ensamma ointagbara berget, är för mig bilden av vår obotliga ensamhet. Båten på det stormiga livshavet återvänder hem med hemlighetsfull last, sluten anonym och stum. Så kan man läsa hennes bilder.

Transport, akryl

Här finns också något för alla föräldrar att lära. Hur ofta ser vi inte barns bilder bara på ytan: ”Fint, Vad stort du målat, Vad bra”, utan att se vad de egentligen handlar om. Men jag tror inte Lissie Lundberg visar oss sina bilder av pedagogiska skäl.

Hon frigör med sin konst något i sig själv som vill förlösas, på samma sätt som konstnärer gjort i många tider. Sådant är trösterikt att få ta del av.

Torgny Åström