Så tändes åter eldarna…
om folk och musikfestivalen Urkult
red Eva-Leena Skarin, (Föreningen Urkult) 2007

Det har alltid förvånat mig, som inflyttad till Västernorrland, att man så dåligt tar till vara allt det storslagna som finns här – den vidunderliga naturen och alla de fantastiska människor som går samman och försöker förverkliga sina drömmar. Allt det där som finns t. ex. i Skogsnäskollektivet och på Urkultfestivalen. Nu har i alla fall Eva- Leena Skarin försökt sig på en rapportering av 2005 års musikfestival.

Det har blivit en bok med Urkultsloggan på svavelgula insidor, handskrivna rubriker och kortfattade texter. Eva-Leena skriver i förordet att tanken var att låta bilderna från festivalen stå i fokus, att de skulle försätta oss i den rätta urkultstämningen. Det gör de också! Boken är full av härliga bilder på alla sorters människor i olika åldrar mitt upp i dansen, pussandet och artisteriet på de olika scenerna. Även spridda citat och lyriska betraktelser av entusiastiska besökare och arrangörer ger fina ögonblicksbilder av den inbjudande och ibland riktigt magiska festivalkänsla som oftast infinner sig där.

Något kan jag ändå störas av den röriga strukturen i upplägget, av det ibland högtravande språket och att omslagsbilden borde ha varit bättre vald, när det nu finns så många bra bilder inne i boken. Orsaken är säkert brist på tid och pengar, som så ofta i denna typ av projekt. Bra, tycker jag ändå det är att det skrivs och finns en dokumentation om något så udda och fantastiskt som en Urkultfestival!

Carina Kågström, Nu vänder det
(Kartago förlag) 2007

När Carina Kågström fyllde 40 flyttade hon med familjen från Göteborg till Härnösand, mitt i smällkalla vintern och helt utan kännedom om den nya staden. Det var ett stort steg att ta och hon blev en iakttagare, som funderade mycket på alla dialektala uttryck och företeelser i det nya småstadslivet. Det fick igång hennes lust att göra skämtteckningar och publicera sig i både Dagens Nyheter och Aftonbladet. Nu finns dessa konstnärliga ögonblicksbilder av vardagen samlade i ett album och de är fyndiga, alldeles på pricken, både avslöjande och ömsint humoristiska. Det är svårt att välja favoriter men speciellt njutbara är: ”Tror du inte jag känner igen dig?”, som bankkassörskan ampert säger då man efter mycket möda har rotat rätt på ID kortet i väskan och generat tittar upp. Och ”Måndag klockan sju” där alla rödfrusna går runt med sina bilar i sladdar och letar motorvärmare och så förstås omslagsbilden som inger känslan av ”vår”.

Det är något med människors blickar, kroppsrörelser och förlägna fnitter, som i Carina Kågströms tappning ger igenkänningens sköna skratt. Slutligen är det verkligt snygga och proffsiga utförandet också ett stort plus!

Karin Lundquist