Urban Engström
Galleri Utås, till 6 aug.

© Urban Engström, Fruktan och förtvivlan I och II, träsnitt

I två stora helfigursbilder kastar sig två män loss i något som ser ut som discodans. Men de spasmiska rörelserna är frusna och fastvuxna i träsnittets obevekligt hårdskurna bojor. Urban Engström kallar bilderna ”Fruktan och förtvivlan”, och även om dansen har sina känslouttömmande bevekelsegrunder så tror jag han mera tänker på mannens frustration inför sin identitet och sin roll i dagens samhälle. Shake it loose, ok, men varför släpper det då inte? Den vanliga mannen på gatan, eller på dansgolvet, eller i vardagsrummet, står inför outsägliga faror. Men vilket är hotet? Han själv eller bilden av honom?

© Urban Engström, Någon dröm om framtiden / Olof Palme, träsnitt

Bilden av mannen kan också vara medias bild, på mytiskt omspunna män som Palme, Brecht, Mandela, Jimi Hendrix. Om de dansande männen har tidens och genusets schablon hängande över sig, så kan man kanske se Urban Engströms porträtt av de andra som ett slags grafiskt djupgrävande bakom myterna. Träsnittet liksom tränger sig ner under ytan och drar upp allehanda skikt från undervegetationens mylla, där mättade jordfärger flyter upp och in över ansiktena. Olof Palme har ett omisskännligt Baudelaireuttryck över pannan, som hörde han hemma långt djupare i den visionära historien. Ett porträtt med det röda blodets och eldens patina över sig, övervuxet av tiden, kanoniserat, utfrätt och förvandlat till distans, till ikon och myt. Samma gäller Nelson Mandela, med ett gnistrande solljus över ögonen.

© Urban Engström, Don´t despair and don´t cry - it will come out all right / Nelson Mandela, träsnitt

© Urban Engström, Inte oss och inte er och ingen / Bertold Brecht, träsnitt

För att inte tala om Bertold Brecht, buttert granskande i en mörkblå skugga och med cigaretten i mungipan, likt en gangster runt hörnet. Urban Engström kan sitt hantverk och färgerna har samma bett och djupverkan som träsnittstekniken. Naturligtvis kan man bortse från metafysiken kring personerna och se bilderna som rena grafiska porträtt, där färgen, kontrasterna och dynamiken i träsnittet pressats till så nära fulländning man kan komma. Imponerande!

Text och foto: Jan K Persson