Content–Handväskan i samtidskonsten
Sundsvalls museum 16 september till 29 oktober

Idén styr handväskskonst
En något reducerad version av utställningen ”Content – Handväskan i samtidskonsten” från Kulturhuset i Stockholm visas till 29 oktober på Sundsvalls museum. Utställningen bygger på en idé om att gestalta handväskans betydelser.

©Marie-Louise Ekman/BUS 2006

Flera av verken associerar snarare till design än till konst, till exempel Marie-Louise Ekmans Ansiktsväska och Mette Ussings objekt The killingbag. Det sistnämnda är en genomskinlig hudfärgad handväska med en bomb i, aktuell på grund av terrorhoten. Ett annat hudfärgat objekt av Carin Ellberg, i form av ett kvinnligt könsorgan dekorerat med ett pärlband, har placerats i motsatta ändan av utställningshallen.

Carin Ellberg

Videoinstallationerna ger mest, till exempel Lotte Tauber Lassens ”Until the wind has Changed”. Det är enda gången som utställningen, förmodligen omedvetet, berör den befriande känslan i att släppa den sociala identiteten och ge sig iväg utan handväska. Personerna i filmen klättrar upp på ett berg, andas, ser ut över världen och finns till.
A K Dolvens video ”between the morning and the handbag” visar en naken skallig kvinna som sitter med ryggen mot kameran och ser ut över vattnet. Vid sin sida har hon en handväska. Verket kan upplevas i det oändliga samtidigt som det är mystiskt oförklarligt. Varför har hon inget hår, hur länge tänker hon sitta där och vad väntar hon på?

Pernelle Maegaards små tecknade filmer om Mrs Brown, inspirerade av Ella Fitzgeralds A-Tisket, A-Tasket, är underhållande. En fjärde videoinstallation, av Nina Maria Kleivan, visar kvinnor som berättar om vad de hade med sig i sina handväskor när de flydde från sina hem. Men vad de hade i handväskorna är kanske inte det mest intressanta i sammanhanget.
Anne-Suzette Sadolin målar handväskor, inte särskilt upplyftande. För henne är handväskan en yttre livmoder. Mer provocerande är Vickey Steptoes fotografier av nakna stjärtar med dinglande handväskor. Ett helt omöjligt projekt gestaltas i Liza May Posts fotografi Trying från 1998. Det visar en kvinna som ställt ifrån sig handväskan och försöker klättra upp på ryggen av en elefant med hjälp av stigbyglar som sitter alldeles för högt. Bilden gestaltar kvinnan som alltid kämpar och försöker, som alltid ställer upp på allt och alla, hon som alltid vill vara till lags i de mest omöjliga situationer.

Liza May Post

Den stora utställningshallen domineras av Pasquale Serres installation av svarta tantväskor som hänger i taket eller ligger på en sockel. De har sällskap av korpar och närmar sig ibland själva formen av en korp. Verket heter Häxeri och konstnären tänker sig att häxan bär en ”handväska fylld av mörka och ondskefulla ting och på axeln en korp”. Det är effektfullt men förutsätter att betraktaren delar synen på häxor (och tanter) som skrämmande och ondskefulla.

Attraherar mer gör Veronika Bromovas fotoinstallation i galleriet. Konstnären har utgått från en bild från en egyptisk grav på någonting som liknar en handväska och gjort en serie självporträtt där hon identifierar sig med den egyptiska gudinnan Hathor.
Idén till utställningen kommer från nio av de sexton medverkande konstnärerna. Det är som om de flesta av konstverken har tillkommit för att illustrera denna idé. Upphovskvinnorna tycks inte ha haft ett tvingande behov av att få säga någonting till omvärlden om handväskor och resultatet blir oengagerat, som på beställning.
Utställningen är bitvis underhållande och intressant som exempel på extremt idéstyrd konst. De flesta av de medverkande är från Danmark, men här finns också svenska, isländska, holländska, tjeckiska och norska konstnärer representerade. Av deras verk att döma är den europeiska samtidskonsten förvånansvärt likartad.

Karin Kämsby text och foto