|   Good
        ShitVerk av
 Christian Beijer, Ina Hurtig, Robert Eriksson, Stefan Thunström
 
 Galleri 13 Art & Litter 16/9–30/9 2006
 Galleri
          13 Art & Litter på Skolhusallén
        i Sundsvall har öppnat igen efter stängningen i våras. Galleriet ägs
        av en privatperson, Bertil Hedman som tillsammans med en grupp konstnärer
        väljer ut vilka som ställer ut i lokalen. Målsättningen är
        att visa konst av lokala konstnärer.
 Öppningsutställningen Good Shit innehåller
                          verk av etablerade Christian Beijer samt tre unga förmågor,
                          nämligen Ina Hurtig,
      Robert Eriksson och Stefan Thunström.
 
 Ina Hurtigs broderade talgoxar  är charmerande med
                                                          sitt raka formspråk. Hennes måleri har en avskalad, illustrativ
                                                          enkelhet.
 
  Inte bara rara, Ina Hurtig
 
 Robert Eriksson visar märkligt uttrycksfulla porträtt
        samt en bild av en hund tillsammans med nederdelen av en sittande dam med slanka,
        välformade ben
 och höga klackar.
 
  Ms.Green,
          Robert Eriksson
 
 
 Stefan
            Thunströms skulpturala
        objekt fyller en hel vägg. Det är en sorts troféer eller masker, ibland
      skrämmande, ibland triumferande eller ensamma, övergivna.
  Stefan
          Thunström gör skulpturala objekt av keramik, metall, drivved
          med mera.
 
 
 Christian Beijer går på in sin vanliga stil och
        visar fyra verk som tycks inspirerade av serier, science fiction och fantasy.
        Samma tendens finns även hos de övriga utställarna. Men Beijers
        bilder innehåller ofta en aktiv konflikt mellan tänkt dåtid
        och utopistiskt framtid.
  The
        truth is revealing, Christian Beijer
 
 
 Det finns en energi och en friskhet i den här utställningen som gör
          att den är uppiggande att titta på, men delar av materialet har en
          dragning mot färdiga svar och välgjord yta. Risken är att konstnären
          fastnar i en perfektionistisk fälla i stället för att våga
          röra vid sprickor, ofullkomligheter och blinda fläckar hos sig själv,
          sina uttrycksmedel och motiv.
 
 
 Karin
        Kämsby text och foto
 
                   
 
 |