Helmtrud Nyström,
Målningar grafik,
Härnösands Konsthall
mars-april 2005

Stolta bärare, 80x100, 2003
© Helmtrud Nyström

Vi lever till vardags i en bildvärld som är på väg att drabbas av reklaminfarkt. Kanske är det då vi behöver konsthallar utan bilder, utan tilltal, bara med en stor skön tystnad. Ja, ibland kan jag tycka så.
Men se, det går inte!

Det är just i denna ström av vulgär reklam och ogenomtänkta nyhetsbilder - just där som vi behöver "De Andra Bilderna", de som talar till oss på ett mindre förnedrande sett, och som är en hälsning från människa till människa.

Nu visas en utställning med sådana bilder på Härnösands Konsthall, en sevärd utställning av Helmtrud Nyström. Låt mig säga med en gång att jag inte är säker på om Helmtrud Nyström själv vill eller önskar säga oss något speciellt med sina bilder. Men jag är säker på att hennes bilder ändå har något viktigt att säga oss, något som kan beröra oss på djupet.

Konstnären Paul Klee, hans som har betytt så ofantligt mycket för hela 1900-talets konst, gör sig påmind och i närheten till Paul Klees bildvärld finns barnbilderna, de med det självklara sättet att arbeta med bildspråket: med huset, trädet, fågeln osv, i ett bildrum som tillåter träd att stå upp och ner och med ett värdeperspektiv där den viktiga fågeln naturligtvis är större än det mindre viktiga huset. Renässansens och fotografiets begränsande och eländiga bildrum gör sig inte besvär här.

Helmtrud Nyström föddes 1939 i Hannover. Då förstår vi att hennes förnamn är tyskt och att hennes första språk var tyska.

Av flera skäl kom hennes konstnärliga önskningar att ta över drömmarna om att bli trädgårdsarkitekt och 1966 började hon på legendariska ”Forum grafikskola” i Malmö med Bertil Lundberg som den stora inspiratören. Grafiken kom, för Helmtrud etsning och framför allt färggrafik, att bli hennes främsta poetiska uttrycksmedel. Men trädgårdsdrömmarna finns kvar i hennes bilder, nu som tecken och symboler.

Det är främst som grafiker jag känner till Helmtrud Nyström och grafiken är så generös, når ut till många. (Till skillnad mot den högmodigare enstaka målningen, som snart försvinner in i något hem eller museum.) I den här utställningen får vi chansen att tillsammans med hennes grafik från senare år också ta del av några mäktiga målningar, vilka hon ägnat mycket tid de senaste sex, sju åren. De grafiska bildernas lilla skala inbjuder till närstudier, medan målningarna tar för sig av rummet och oss på ett annat sätt. De är lite morskare och vill att man håller avståndet.

Det var i grafiken som Helmtrud Nyströms eget språk tog form. Det svenska verbala språket ville inte vara med, tyskan fanns som grund, men var svåranvänt i Sverige. I sitt bildspråk kunde Helmtrud både söka och uttrycka det som hon bar i sin botten. Och där fanns ett främlingskap, en känsla av att inte riktigt höra hemma någonstans; invandrad, kvinna och konstnär i ett samhälle som inte riktigt passade in.

Tecken för flykt och frihetslängtan finner vi därför ofta, ibland i form av fåglar eller vingar. En känsla av tyngdlöshet kan också infinna sig.

Bilderna talar till oss, de är berättelser, men inte på ett litterärt sätt och därför är de oöversättbara. De är inga illustrationer. Bara bildläsning på bildläsningens egna villkor är möjlig. Vi behöver inte förstå, bara ta in och låta det verka.

Vi nås då av något som är botten också i oss själva, kalla det "Det kollektivt undermedvetna" om du vill. Hon ger oss tecken som sammanfogar tanke och känsla. I det gränslandet borde vi egentligen alltid befinna oss i.

I tidiga grafiska bilder och i det sena måleriet är allt ordnat som i ett slutet mörkt rum eller rättar sagt som på en svagt ljussatt scen. I senare grafiska bilder löser det omslutande rummet upp sig. Tecknen strös ut över den nu ljusa, lätta ytan. Något avgörande hände nog Helmtrud Nyström mitt i livet. Jag vet inte vad. Men livet och konsten brukar följa varandra.

Thomas Millroth, som skrivit flera förnämliga böcker om Helmtrud Nyströms konst, nämner vid några tillfällen att man inte i första hand skall uppfatta Helmtrud Nyströms bilder som ting eller som konst-föremål, utan mera som böner som blivit bild.
Pröva den hållningen: Böner som blivit bild.

Torgny Åström