Konsthall
BOX Kraftverk
Alexandra Matthews
Hanna Beling
17 juli – 15 augusti, 2004

Ljuset strålar åter in från de mäktiga fönstren i konsthallen Box Kraftverk. Sommarens första utställning med videoprojektioner krävde igensatta fönster. Nu är allt som vanligt igen. Eller är det inte? Något har förändrats i Box:s utställningsidé från tidigare år. En ny sökande, lite trevande vilja kan märkas. Där man förr kunde känna en klarhet och en riktning, känns det nu som om en osäkerhet tagit över. Och vem är inte osäker i dagens konstklimat. Och det är bra, eftersom osäkerheten, själva sökandet, är konstens drivkraft. Vi skall oroas först när allt börjar stå stilla, när konsten ser ut som konst har sett ut. Då har konstverken förvandlats till varor och bara till det. Om sådant behöver vi skriva här.

Ingen kan beskylla Alexandra Matthews för att med sina målningar vädja till en trygg säkerhet. Hon väljer istället att gå ut på skör is. Den triviala hötorgskonstens manér lånar hon friskt för sina samhällskommentarer av vardagen. Se bara på hennes sätt att hänga sina verk, uppradade över och under varandra, som det alltid har sett ut hos konstsamlare sedan 14-1500-talen eller som det såg ut i de högborgliga gemaken förr. En av de stora utställningsväggarna myllrar av uttryck och något centrum går inte att finna.
Titlarna säger något om hennes vardagliga motivområden: Vinterbäcken, Under havet, Smoke, Hygget, Rabbit winter, Meltings osv.
I mina ögon gör hon dessa motiv både psykiskt och politiskt laddade. Skönhet har jag svårt att finna, men en mardrömslik igenkänning tar tag i mig.

Alexandra Matthews, som bl.a. har flera statliga stipendieår bakom sig, bor och verkar i Härnösand. Mera om henne finner du under fliken ”Konstnär i Volym” / Arkiv.

Om Alexandra lagt beslag på de flesta väggarna, så har Hanna Beling med sina ljusa skulpturer i vax och silikon tagit rummet i besittning. Några fotografier kompletterar anslaget, som är barn, djur och märkliga porträtt.

Ett av porträtten har väl gjort Hanna Beling speciellt känd, porträttet ”Margareta”, dvs., Margareta Krook. En bronsavgjutning utgör ansiktet på den skulptur som MarieLousie Ekman utfört och låtit placera utanför Dramaten i Stockholm. På vintrarna kan man värma sina händer på Margaretas uppvärmda kropp. Underbart!
Här har porträttet försetts med en krona av fogskum. Margaretas profil är en drottnings. Porträttet Måns leder tankarna till den kreative Dummer-Jöns, sagofiguren som ändå till slut vann prinsessan. Oberörd inför det porträttet kan ingen vara.

Utställningens lustiga små grisarna och hundarna är också som hämtade ur sagans värld. Kanske kommer de från fantasierna hos barnen som fått stå (eller ligga) modell för de fotografier och skulpturer som i sin frimodiga nakenhet eller uppklädda fantasi tar emot oss med stor värme.

Text och Foto:  Torgny Åström