Vaiabel

VARIABEL BOX

BOX KRAFTVERK
till 17 augusti
Text Jan K Persson
Foto Åsa Bergdahl

Konstnären Jörgen Nilsson möter jag för andra gången som motiv för andra konstnärer. (Tidigare i en målning av Staffan Schönberg.) Annie Ahl har här i ”Show” fångat en man i djup begrundan bakom en annan slags ljusprojektion. Verket har oroande undertoner om sexualitet, makt och konstens egocentricitet.

En liten oval brun sten har lagt sig sig mellan Rune Hagbergs vita pappersrullar. Han kallar verket ”Refus”, som någonting som återkastats, avböjts eller icke godkänt. Stenen är sannerligen en katt som smugit in bland hermelinerna. Och jag tror knappast den vita skörheten känner sig särskilt trygg i det sällskapet. Men refus?

AVDELNING
MINNE OCH HISTORIA

Kirstie Ekelunds släktporträtt.
Göran Östermans sandbuteljer.
Odd Larssons musik.
Margareta Danhards änglar.

Ett 30-tal metallskåp på stolpar har som ufon landat inne i skogen på Box skulpturpark. Idén är lika enkel som genial. En utställning av olika utställningar där varje verk öppnar nya rum som titthål in i skyddade världar. Men man behöver tid på sig för att klara av omställningarna mellan parkens rum och skåpens. Ger man sig tid finns mycket att hämta.

TRANSFORMERAD NATUR

Björn Dahlströms
bakverka la Magritte.
Anna Lena Sondells mässa
för fjädrar i vinden.
Charlotta Palmers
uppenbarelse
på marken.
Tomas Nordström och
Annika Oskarssons
Shakespeareteater för fåglar.

AVDELNING
RAK KOMMUNIKATION

Lena Ylipääs tidning
Norrländska Socialdemokraten.

Hans Albrechtsson och Karin Frennesson Westblads
vykort med frimärken.

UNDER RUBRIKEN
PERSONLIGT
Nina Svenssons rum.
Karin Broos skönhet.
Annelie Furmarks demoner.
Lena Stenbergs armar.

Den här lådan ser ut som en rymdkapsel. Verkligen ett ufo som landat utanför porten till Box.
I Diana Anderssons ”TV-shop” öppnar sig en fantasmagori med underliga figurer från ett fjärran skådespel. Eller är det något som lurar bakom örat?

Förstör man bönehus runt om i världen kan man bygga upp nya på Box. Visserligen i lekformat men ändå, det är ju inte storleken det hänger på vid bönestund. Gerd Aurell och Helena Wikströms ”Moskeer i världen – Moskeer i Bjärtrå” blandar politik, religion och våld, vilket gör det interaktiva lekmomentet mindre oskuldsfullt än man tror.

OBS BROTT!

Katarina Jönssons nedgrävning.
Lena Lahtis våldtäkt.
Birgitta Nenzéns våldtäkt.
Christer Lindes bränder.
Marc Broos varning.

Per Peterssons optiska låda
”A place where the sun don´t shine” är exempel på det förbryllande verk som du antingen blir förbannad på eller sätter dig ner och försöker tänka djupa filosofiska tankar om.
Varning för kortslutning!

I ”Konsten är ett skåp”
har Sol Moren och Jonas Holmberg placerat en bok med samma titel. Man får lust att titta i boken men lägger snabbt tillbaks den då innehållet i själva verket kan gå förlorat. Ska jag ”läsa” eller ”uppleva” konsten?
Men eftersom skåpet är öppet behövs ju inga nycklar…

Små leksaksfigurer inköpta på loppis träffas under gemensamt tak. Alla har olika fysionomier, och tittar man in i deras värld öppnar sig det hela till en märkligt utvidgande föreställning. I Aino Näslunds ”Föreningen för inbördes beundran” fastnar jag dock mest för den tunga lyftkroken på lådans tak. Som en oöppnad box färdig att lyftas iväg.

			VARIABEL BOX BOX KRAFTVERK till 17 augusti Text Jan K Persson Foto Åsa Bergdahl Konstnären Jörgen Nilsson möter jag för andra gången som motiv för andra konstnärer. (Tidigare i en målning av Staffan Schönberg.) Annie Ahl har här i ”Show” fångat en man i djup begrundan bakom en annan slags ljusprojektion. Verket har oroande undertoner om sexualitet, makt och konstens egocentricitet. En liten oval brun sten har lagt sig sig mellan Rune Hagbergs vita pappersrullar. Han kallar verket ”Refus”, som någonting som återkastats, avböjts eller icke godkänt. Stenen är sannerligen en katt som smugit in bland hermelinerna. Och jag tror knappast den vita skörheten känner sig särskilt trygg i det sällskapet. Men refus? AVDELNING MINNE OCH HISTORIA Kirstie Ekelunds släktporträtt. Göran Östermans sandbuteljer. Odd Larssons musik. Margareta Danhards änglar. Ett 30-tal metallskåp på stolpar har som ufon landat inne i skogen på Box skulpturpark. Idén är lika enkel som genial. En utställning av olika utställningar där varje verk öppnar nya rum som titthål in i skyddade världar. Men man behöver tid på sig för att klara av omställningarna mellan parkens rum och skåpens. Ger man sig tid finns mycket att hämta. TRANSFORMERAD NATUR Björn Dahlströms bakverka la Magritte. Anna Lena Sondells mässa för fjädrar i vinden. Charlotta Palmers uppenbarelse på marken. Tomas Nordström och Annika Oskarssons Shakespeareteater för fåglar. AVDELNING RAK KOMMUNIKATION Lena Ylipääs tidning Norrländska Socialdemokraten. Hans Albrechtsson och Karin Frennesson Westblads vykort med frimärken. UNDER RUBRIKEN PERSONLIGT Nina Svenssons rum. Karin Broos skönhet. Annelie Furmarks demoner. Lena Stenbergs armar. Den här lådan ser ut som en rymdkapsel. Verkligen ett ufo som landat utanför porten till Box. I Diana Anderssons ”TV-shop” öppnar sig en fantasmagori med underliga figurer från ett fjärran skådespel. Eller är det något som lurar bakom örat? Förstör man bönehus runt om i världen kan man bygga upp nya på Box. Visserligen i lekformat men ändå, det är ju inte storleken det hänger på vid bönestund. Gerd Aurell och Helena Wikströms ”Moskeer i världen – Moskeer i Bjärtrå” blandar politik, religion och våld, vilket gör det interaktiva lekmomentet mindre oskuldsfullt än man tror. OBS BROTT! Katarina Jönssons nedgrävning. Lena Lahtis våldtäkt. Birgitta Nenzéns våldtäkt. Christer Lindes bränder. Marc Broos varning. Per Peterssons optiska låda ”A place where the sun don´t shine” är exempel på det förbryllande verk som du antingen blir förbannad på eller sätter dig ner och försöker tänka djupa filosofiska tankar om. Varning för kortslutning! I ”Konsten är ett skåp” har Sol Moren och Jonas Holmberg placerat en bok med samma titel. Man får lust att titta i boken men lägger snabbt tillbaks den då innehållet i själva verket kan gå förlorat. Ska jag ”läsa” eller ”uppleva” konsten? Men eftersom skåpet är öppet behövs ju inga nycklar… Små leksaksfigurer inköpta på loppis träffas under gemensamt tak. Alla har olika fysionomier, och tittar man in i deras värld öppnar sig det hela till en märkligt utvidgande föreställning. I Aino Näslunds ”Föreningen för inbördes beundran” fastnar jag dock mest för den tunga lyftkroken på lådans tak. Som en oöppnad box färdig att lyftas iväg. Rune Hagberg Jöran Österman Aino Näslund "Föreningen för inbördes beundran" Lena Ylipää Annie Ahl Anneli Furmark "100 Demoner" Nina Svensson Björn Dahlström Per Petersson Katarina Jönsson Helena Wickström & Gerd Aurell Birgitta Nenzén Diana Andersson Kirstie Ekelund
			volym