En fråga som kan ställas är hur har han fått en sådan närvaro i bilderna, att människorna att blivit så naturliga ? Den bästa förklaringen ligger antagligen i hans egen formulering …”God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden. Det räcker inte med att han har ämnen. Ämnena måste vara en del av fotografen själv. Helst bör han röra sig vant och verserat som en gammal sockenbo inom sitt eget stoff, inom sina egna upplevelser.”

SUNE JONSSON ”ALBUM”
BILDENS HUS SUNDSVALL 8/3 – 1 MAJ 2003
Utställningen visas i samarbete med Hasselblad Center, Göteborg

 

Utställningen domineras av landsbygdsbilderna som också är hans mest representativa arbeten. Fjärran från neon och den moderna tidens materiella välsignelser. Femtio och sextiotalet i Västerbotten.
En dokumentärfotograf som räknas till den kanske mest berömde i hela landet och som varit verksam i snart ett halvt sekel kan det nästan tyckas en aning överdrivet att återigen visa. Men, då man står på Bildens Hus och ser samlingsutställningen ”Album”, som skildrar allt mellan en tågresa Vännäs och Ånge 1952, och invasionen i Prag 1968 blir man starkt engagerad av närvaron i bilderna. Och samtidigt inser jag att det är en mycket angelägen utställning som visas, och självklart är det många, speciellt yngre människor som inte har sett detta Sverige som här visas upp. En nyttig historielektion kunde faktiskt börja här.