När det gäller Ina Hurtigs figurativa måleri gäller bitvis en parallell till det ovanstående men här finns också andra problem som enkelt sett handlar om själva måleriet. Klassiska frågor om färg och form. Kanske kan man göra en liknelse med litteratur där man har persongestaltningar men saknar övertygande miljöbeskrivning. Den tredje utställaren, Robert Eriksson, arbetar också med ett figurativt måleri. Även här går det att fråga om inte det också handlar om försiktighet, för mycket av ”midsize. Här finns givetvis en problematik inbyggd dvs. en större bildyta blir också mer komplex, mer krävande.
De tre unga målarna har som sagt
något att säga, och kan säkert utvecklas långt. Men det skulle
också vara intressant att se mera
"handfasta" iakttagelser.

Jan Grubb
volym
 

 

Galleri Q-lagret Sundsvall
23 augusti - 18 september

För ett tiotal år sedan gjorde Herman Englund en industrimålning ute vid Birstaverken. Företaget som ligger ute vid Ikea tillverkar framförallt
vägräcken, trappor och liknande delar som man sedan galvaniserar. Ett hårdhudad miljö där saltsyra, rök, trasiga cementgolv och öronbedövande buller tillhör vardagen.
Här finns målningen som nu till stora delar har förlorat sin fräschör men som ändå fortfarande avslöjar att målaren har uppfattat innanmätet i
verksamheten. Herman Englund har i sin industrimålning, gjord direkt på
väggen, fört över sitt eget intresse för någon sorts robotfantasy till en miljö där allt, trots vissa ojämnheter, ändå stämmer. Det är skitigt, farligt och styggt, men arbetar sig samman in till en industrifantasi där dystopin finns runt hörnet
Den existerande omgivningen fullbordar målningen.




Herman Englund

 






Ina Hurtig


 





Robert Eriksson

   
  >>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>  
                           

Vad händer då här på Q-lagret? Är det något liknande? Inte precis. Även om det är en aning ruffigt på Q-lagret är det rena semesterhemmet om man jämför med industrin i Birsta. På Q-lagret är det frågan om konst och galleri och då blir det lätt en anpassning till rummets krav. Den iaktagelssen gäller inte enbart Herman Englund utan även Ina Hurtig och Robert Eriksson. Man kan faktiskt tycka att nästan alla trettiosex målningarna har något lagom över sig. Det är lite synd eftersom att alla tre, bara runt början på trettioårsåldern, kan gå längre än så.
Alla tre har något att säga men det är som att någonting håller tillbaka. Frågan är om vad skulle hända om t.ex. Herman Englund gick upp i format. Det är möjligt att den dynamiska färgen då skulle växa i styrka och därmed uttrycket.