Det här året har uppdraget att välja och kommentera gått till Kerstin Lindström, född i Umeå, numera bosatt i Härnösand. Hon är mest känd för sina arbeten med textila material. Det är också den sidan av hennes konstnärskap som vi får möta här, även om den textila tråden ibland, för jättelika virkningar, bytts mot metall.
Ur den stora donationen har Kerstin Lindström koncentratet sig på porträtten. Hon har gjort ett mycket bra och sparsmakat urval, där varje bild skulle vara värd sin egen “nyläsning“. Ett rum har hon ägnat åt Mannen, ett åt Kvinnan.
I mansrummet finns David Tägströms porträtt av herr Qvist själv, uppklädd och i värdig position, tillsammans med en förfinad rokokoherre, en kunglighet rustad för strid och, som en byst, en skön yngling, ännu inte formad av samhällets krav.
I kvinnorummet möter oss naturligtvis nakenheten, som är ganska vanlig i den här konstsamlingen och som systern Elna inte var förtjust i. Vi möter också jungfruligt moderskap i en Mariabild och kvinnlig kraftfullhet, som i Richard Berghs magnifika porträtt av fru Björkengren-Fåhraeus.
Nog visar dessa porträtt rika nyanser både av sin egen tid och av tiden då samlingen blev till? Kerstin Lindström låter bilderna av Kvinnan kompletteras med det ofta bortglömda, det kvinnliga ansvaret för textilerna, linneskåpen osv. Till det lägger Kerstin Lindström det för Elna aldrig uppnådda: brudslöjan och barnen. Här fungerar “kommentarerna“ utan omsvep.
poträtt av Richard Berg, bakom
en omtolkning i metalltråd av
modellens klänning
”Kvarlåtenskap”, skulptur av K.L.
Där vill hon säga något i klartext. Så anonymt ser vi idag på de arbetande, vi med våra fondaktier i krigsindustrin, läkemedelsindustrin eller var nu våra pengar är placerade. Qvist däremot valde att leva mycket nära de arbetare som slet ihop hans aktievinster och såg helt naturligt därför mera nyanserat på dem, även om de lyser med sin frånvaro i hans memoarer. Qvist var, det vi i vår tid ropar efter, en villig investerare i Västernorrland. Och visst var det då som nu oerhörda klassklyftor i samhället. Då mera synligt och uppenbart, nu mera dolt och försåtligt. Men visst skulle vadmalen, som Kerstin Lindström flitigt utnyttjar i sina verk, behövts för den vanlige arbetaren, medan herrskapen säkert kunde hålla värmen uppe på annat sätt.
Utställningen heter “Herr Qvist och jag“, varför det är mötet dem emellan som styr besökarens tankar. I det mötet stiger det anmärkningsvärt höga konstnärliga värdet fram hos samlingens porträtt, utförda av sin tids stora konstnärer. Qvist hade själv goda kunskaper på kulturområdet och han var “samlare“. Sådana herrar har vi idag också. Deras märkliga lust att samla på märkvärdigheter kan diskuteras, men några av dem har räddat åtskilligt värdefullt från förgängelsen. Och än idag har dessa samlare mycket stort inflytande på den tunga konstmarknaden. Qvist var också mecenat. Sponsor säger vi idag. Han stödde konstnärer ekonomiskt. Sådana ambitioner skulle säkert uppskattas också nu för tiden. Den ansenliga Fridellsamlingen, som kommunen nu äger, är ju ett synligt bevis på vad det Qvistska mecenatskapet kunde leda till.
Sommarutställningen på Härnösands konsthall är med andra ord väl värd ett besök. Kerstin Lindströms dokumenterade möte med herr Qvist väcker frågor. En är hur vi, kloka och förståndiga, efter besöket ser på oss själva i de guldinramade speglarna i hallen.
Text och foto
TORGNY ÅSTRÖM
Som vanligt visas dessutom en nyhägning ur samlingen av Fridellgrafik och ur den stora konst- och föremålssamlingen.
Tyck själv på ”Öppen sida”.
“Herr
Qvist och jag“
Kerstin Lindström och verk ur Qvistska samlingen
Härnösands
konsthall
5 juni - 30 augusti, 2003
När du, käre läsare, tar till dig dessa ord lägger
du förmodligen inte märkte till de små skiljetecknen
i texten, som komma och punkt. Det är om dessa och liknande viktiga
tecken jag nu skall skriva om, med anledning av årets Sommarutställningen
på Härnösands konsthall.
Åter har konsthallschefen Kjerstin Schenell bjudit in en av kommunens
konstnärer för att med sina egna verk kommentera ett fritt
val ur den märkliga konstdonation, som vanligtvis kallas Qvistska
samlingen efter syskonparet Elna och Nils Qvist, som sommartid 1935-1968
var bosatta i sin lilla herrgård i Nensjö och vintertid i
en sin våning i Stockholm. Donationen består av målningar
och skulpturer av många kända konstnärer som Picasso,
Matisse, Chagall, Rickard Berg, Ernst Josefsson, Helmer Osslund och
många flera. Den består också av böcker, porslin,
textilier, möbler mm, allt till ett högt både konstnärligt
och ekonomiskt värde.
”Nils H Qvist”,
porträtt av
David Tägström 1918
Troligen Fredrik I sedd
genomKerstin Lindströms
vante i tråd av metall , osignerat.
”Nakenstudie” av Kvapil
Detalj av förra bilden
