Ett drag av metafysik, av allvar men samtidigt en känsla av att något brister för att det ska bli övertygande. Verkan, visst, men ändå för uppenbart. Kanske beror det på att laborerandet med rumsliga problem, relationerna mellan form och färgmässiga tyngdpunkter tillsammans med de fasta kompositionerna och den målmedvetna färgen tar ut varandra. Samtidigt infinner sig känslan att stå inför något som står i vägen, att något finns bakom. Bara målningar ja, men samtidigt skuggbilder där något annat uppenbarligen också finns. Något som inte är lätt att förklara men som ändå är verkligare än det vi tror oss se. En platonsk idévärld om man så vill. Möjligen är det som är Anders Lidéns reella styrka –att peka på just detta, den andra världen.
Jan Grubb
Text och Foto