Tack för mig, men inte adjö

I stort sett sedan starten av VOLYM har jag haft förmånen att vara med i dess redaktion. Det har varit en oerhört spännande och stimulerande period i mitt liv. Nu, med ålderns rätt och av familjeskäl, lämnar jag med detta nummer min redaktionsstol för andra, även om jag även i fortsättningen kanske kommer att dyka upp i VOLYM med några rader. Men möjligheten till inflytandet över valet av innehåll, synpunkter på bevakning, sidornas utformning osv lägger jag från och med nu ifrån mig.

Huvudansvarig och initiativtagare till nättidningen VOLYM är och har varit Mats de Wahl, som jag har ett mycket stort förtroende för. Genom arbetet i VOLYM har jag fått se en del bakom kulturkulisserna och jag har stor beundran för de konstnärer som kämpar och härdar ut i den miljön. Inte bara härdar ut, utan fortsätter att försöka stödja och arbeta för konsten och konstnärerna i Västernorrland. Mats skall ha all heder för det han gjort och gör.

Visst har jag försökt att göra VOLYM lite farlig, lite utmanande och självständig. Min önskan är att VOLYM  i fortsättningen också skall våga vara fri. Blir den bara en "kamrattidning" för ryggdunkare dör den mycket snart, blir den bara ett informationsblad från byråkraterna, somnar eventuella läsare in ännu fortare.

Men det är ni läsare som avgör. Vågar ni tro på en självständig nättidning som vill gjuta liv i och stödja det konstnärsliv som finns, då skall ni kasta er in på Öppen sida med egna inlägg, jaga redaktionen så att den får sömnsvårigheter och kräva öppen redovisning från alla som är inblandade i länets konstliv, vare sig de försörjer sig med eller utan skattemedel.

Jag önskar att alla de som kommenterar konst i VOLYM skall våga vara personliga och utan rädsla. Anmäl er därför nu ni skrivsugna för nya egna friska inlägg. Debatten, samtalet, måste få fortsätta.

Konsten är inte viktig för alla, det förstår vi, men för en del av oss är den livsviktig. Och just vi måste våga värna om de ofta sköra, de omöjliga, men nödvändiga uttrycken. Den konsten behöver ständigt nytt friskt syre för att orka finnas, anser

Torgny Åström
och tackar därmed för sig.