Målarplanket på Norra berget

Först sa polisen nej. Man avslog Burefestivalens ansökan om en målarvägg för barn vid musik- och kulturfestivalen på Norra berget i Sundsvall 28 juli. Polisen förklarade att de följde kommunens policy om nolltolerans mot klotter. Sundsvalls kommun har ett trygghetsråd där kommunen tillsammans med polisen och fastighetsägare träffas och diskuterar aktuella trygghetsfrågor, och nolltoleransen har sin bakgrund i att antalet anmälningar om klotter brukar öka vid festivaler.
Konstnären Erik Lindström, som arbetade med arrangemanget, försökte efter beslutet förklara för polisen vad målarväggen går ut på, att barnen får måla fritt, att vuxna får pröva på och att det därefter ordnas målaruppvisning med professionella konstnärer. Även sedan de lovat ta bort de vuxnas medverkan och målaruppvisningen, samt sprayburkar som kan förknippas med klotter och graffiti, sa polisen nej.

Det såg ut som hela festivalens grundtanke med fokus på barnens kreativitet och skaparglädje skulle gå om intet. Möjligheten att överklaga beslutet fanns med chans till ett annat svar, men då skulle festivalen redan ha varit överstökad för länge sedan. Nu fick ändå händelsen en stor uppmärksamhet i media, på Facebook, i lokaltidningarna och på lokal-TV. Den överklagan som arrangörerna snabbt kastade in och som mera preciserade målarväggens innebörd fick polisen att lika snabbt göra en kovändning och till slut ge ett bifall på ansökan. Man bestred dock att mediepådraget skulle ha påverkat beslutet.
Men förmodligen betydde uppmärksamheten i nyhetsmedia nästan allt för den snabba vändningen. Inte minst Erik Lindströms engagerade försvar för barnens så sällan möjligheter att få skapa och måla på stora ytor, att få fritt utlopp för känslor genom färg och form, hur viktigt det är för barnens utveckling och skaparkraft.

Historien slutade lyckligt, men ger ändå en tankeställare om det avstånd som ibland verkar finnas mellan kulturen och den faktiska verkligheten. När Sundsvalls museum gör en stor satsning i sommar med att visa gatukonst och graffiti, med tonvikt på dess övervägande konstnärliga och demokratiska värden, så inbillar man sig ju att kommunen börjat öppna upp för synen på denna bildkultur. Man får hoppas att Burehistorien ger ett litet men nytt bränsle i frågan mellan människans behov av fritt skapande och samhällets behov? I bästa fall kanske bråket om målarplanket bara berodde på missförstånd, i så fall kan det lära alla konstnärer och konstarrangörer att man aldrig kan vara tydlig nog i sina ansökningar om tillstånd.

Text: Jan K Persson
Fotografier: Erik Lindström

Volym 2012-08-13