Tomt i kofferten, än så länge...
Första träffen i länet om den nya Kulturportföljen

Vad är den så kallade Kulturportföljen som alla pratar om? Tanken är i korthet att staten och regionen ska enas om vilken verksamhet som ska ha pengar och vilka mål som ska uppfyllas och ingå ett avtal om det. Därefter får regionen avgöra vem som ska få ta del av de statliga pengarna. Inom regionen tänker man sig en kultursamverkansmodell, där landstinget och kommunerna har samråd om vad som ska satsas på, också med samspel mellan regionalt viktiga kulturinstitutioner och lokala kulturaktörer. Det som värnas om är medborgarperspektivet, utveckling av kulturens infrastrukturer och naturligtvis värnar man om barnens tillgång till kultur.

Vid en första informationsträff i Härnösand på S:t Petrilogen 31 maj samlades en relativt stor skara av de skilda kulturaktörer som finns i kommunen. Kiki Hammarström och Roland Tiger från Landstinget Regional Utveckling presenterade idéerna kring kofferten, som länet valt att benämna objektet, och svarade sedan så gott det nu gick på frågor från publiken.

Den 18 juni ska regeringen i detalj presentera modellen. Portföljen ska införas 2011 i de större regionerna för att 2015 vara helt genomförd. Vårt län Västernorrland siktar på att realisera modellen redan 2012, med en pott på cirka 50 miljoner av de totalt 1,2 miljarder kronor som ska delas ut. För att det ska vara möjligt måste man kunna visa en 3-årig regional kulturplan, med förankring hos kommunerna och civilsamhället (som ideella kulturföreningar, fria kulturgrupper, kulturarbetare men också vanliga medborgare). Pengarna utbetalas till landstinget som sedan pytsar ut till olika kulturaktörer i länet.

Vilka kommer att göra anspråk på kofferten i länet? När Roland Tiger räknade upp de olika kulturområdena glömdes lite symptomatiskt konsten bort, mycket nog beroende på att konsten saknar en regional institution som teatern, dansen, musiken och filmen. De tre stora aktörerna är Scenkonstbolaget med länsteatern, Norrdans, Musik i Västernorrland och Film i Västernorrland, samt Länsmuseet Murberget och Sambiblioteket. Konsten dyker först upp i de olika kulturkonsulenterna, för bland annat konst, teater, dans och slöjd.

Vad kommer till exempel att hända med Kulturrådets utvecklingspengar till konstnärsverkstäderna, undrade Staffan Westerlund från KKV Härnösand. Än så länge ligger det utanför portföljen men man vet inte längre fram, svarade Kiki Hammarström. Allt hänger egentligen på hur vi själva vill hantera kofferten, vad vi vill fylla den med. Fram med förslagen, utropade hon. Något som särskilt prioriteras från Kulturrådets håll är länsöverskridande samverkan. Det blir ingen lätt nöt att knäcka just det här med samverkan, då alla kulturarbetare, vare sig man jobbar enskilt eller i grupp egentligen har fullt upp med att klara det egna arbetet.

Vilka möjliga aktörer kan då konstnärerna ta upp dialog med? Länsmuseet har ett regionalt uppdrag när det gäller konsten så där finns den kanske tydligaste partnern. Eftersom samtidskonsten är den mest gränsöverskridande kulturformen, med inslag av film, performance, iscensättningar, borde nog även Scenkonstbolaget vara en dörr att knacka på. Men hur mycket vågar man hos institutionerna öppna sina ofta skenbart slutna och strikt ekonomiskt begränsade ramar? De två kollektivverkstäderna i Örnsköldsvik och Härnösand är naturliga samtalsparter som kunde skissa på ett större samarbete regionalt men även över länsgränserna, som mot Umeå och Östersund. Flera nystartade konstnärsdrivna gallerier har poppat upp den senaste tiden, som Vox och Granen i Sundsvall och Lab Gallery i Sollefteå, här borde finnas ambitioner att utveckla nätverk och hitta nya regionala möjligheter. Konstkonsulenterna finns som ett nav och kan samla idéer och förslag. Nättidningen Volym som är ett regionalt konstfönster kan utvecklas och på sikt gå in i samarbete med andra län, som Jämtland och Västerbotten.

Kulturkofferten ligger nu öppen och i öppen offentlig dager, och det som man nu hoppas på är kommande dialog och möten mellan olika intressenter, för bra idéer och förslag till intressanta samverkansprojekt. Även om kulturkofferten är ett politiskt instrument som så att säga kommer uppifrån – med allt vad det innebär av abstrakta modellritningar och byråkratiska formuleringar – så är det i de konkreta och praktiska förslagen från de enskilda kulturarbetarna som kärnan ligger. Istället för att leta efter projekt som kan tänkas passa in i koffertens målramar, som än så länge verkar väldigt tänjbara och vidlyftiga, är det nog bäst att helt enkelt sträva efter samtal som kan genera bra konkreta konstnärliga förslag. Alltså mindre om samverkan för samverkans skull, men mera nytänkande projekt som resulterar i samverkan.

Portföljen har varit en omstridd historia. Är det bra att politikerna går in och styr? Eller mår kulturen bäst av att ha ”armlängds avstånd” till politiken? Farhågorna om utslätning och kvalitetssänkning när kulturen decentraliseras kan i bästa fall vända sig till det motsatta. En helt ny situation kan uppstå då politiker, tjänstemän och kulturarbetare måste mötas på en helt ny plattform, med nya och högre krav. Plötsligt sätts blicken på den regionala och lokala kulturen som en nationell angelägenhet. Det finns ingen anledning för länet att vänta, därför är det bra att Västernorrland redan siktar på 2012.

Text: Jan K Persson
2010-06-04