"Diket" var en idé som jag genomförde.
"Syrenkvisten" - här kände jag mig fram, jag började med kvisten, sen har det gett sig allt eftersom.

Egentligen en ganska formell sak; samspelet mellan objekten är formmässigt. Det bygger på ett samband; former hör ihop, vinklar hör ihop.

Den stora vikta skivan har mänskligt format. Hur definierar man sitt rum? Hur förhåller man sig till sitt rum. Vi har definierat rummet utifrån oss själva, horisontlinjen……….. man har ju även ett cirkulärt rum………

Vårt förhållande till rytm, massa, tomrum. Vi har ju inte satt oss in i hur det ser ut. Det är intressant att rota i de här frågorna. Ta reda på de bakomliggande orsakerna. Hur det påverkar oss rent mentalt. Som under evolutionen, vi har danats av de ursprungliga förhållandena. Sen kommer intrycken till, men det är en annan sak - tror jag.

Här finns också ett känslomässigt sammanhang - syrenkvisten finns som en mätare som jag hela tiden förhåller mig till. Ett intuitivt arbete.