Speldosorna - här blir det något annat. Samtidigt är förhållandet till stammarna detsamma. Jag köpte speldosorna till Sara när hon var 3 år. Melodin gav mig en nostalgisk känsla och jag tänkte att här finns något som man skulle kunna göra nå´t av nå´ngång. Jag var på väg hem från Umeå, från en kurs i "hur man säljer sig själv som konstnär", Mats de Vahl hade nyligen frågat om jag kunde göra något i Box skulpturpark, det small till i huvudet - Att föra in flickrummet i grovarbetarmiljön, en enorm kontrast mot vad som varit på platsen förut. Nostalgikänslan var primär. Hela Ådalen är ju egentligen en enda stor nostalgitripp, man har inte repat sig från saknaden efter det industrisamhälle som varit.