Att göra en presentation av mitt arbete i Volym är både lätt och svårt. Lätt för att jag själv vet mycket väl vad jag gör och varför jag gör det. Det svåra är att göra det begripligt.

Jag återkommer till att platsen och arbetets innehåll hänger samman. Att bo vid havet, se, lukta och känna naturen skakar om mig in i grunden. Den ställer frågor och ger perspektiv på tillvaron. Det blir uppenbart att se och känna delaktigheten i det stora. Vad vi gör med våra liv och med varandra. Tiden och det eviga kretsloppet. Allt försvinner eller rättare, förändras.

Tankarna ger mig kraft att inte malas ner i det oerhörda mediaflödet som skär mina näthinnor och ockuperar medvetandet; Jag ser det största hotet mot mänskligheten, Bush och kapitalismens terror... förstärkningen av främlingsskapet, att blåsa liv i motsättningar, islamafobin som tagit över efter skräcken för kommunismen.

Vår livsstil är ett missbrukande av möjligheter och en gränslös egoism utan tanke på kommande generationer. Hur ska vi orka med alla negationer? Jag då?

Det som sker är ju inte ödesbestämt utan ett resultat av medvetna handlingar. Jag kan ju inte bära världen på mina axlar men med mitt arbete vill jag visa på likheter för oss människor: kärlek, vänskap, empati, respekt och samhörighet, och att kunna förstå vår del i livskedjan. Jag är kanhända naiv men jag ser konsten som en kraftfull möjlighet. Ett medel att ta ställning för mänskligheten.

"Det finns ingen annan rikedom än livet" - J. Ruskin

Dag Wallin

Alla bilder copyright © Dag Wallin